Inom friidrott förekommer inte tacklingar, men det finns ändå en risk för skador av olika slag, framför allt under träning. Skadorna drabbar såväl yngre som äldre friidrottare i ungefär samma utsträckning.
I en undersökning gjord vid Linköpings universitet rapporterade två tredjedelar av de tillfrågade att de drabbades av minst en skada om året. Många av dessa skador tvingade utövarna att avstå från träning under tre veckor eller mer. En tidigare skada av denna typ ökar också risken för att nya skador ska uppstå i framtiden. Därför är det viktigt att följa upp de skador idrottare drabbas av, och studera deras långtidseffekter.
Allra vanligast är skador i ben och fötter, för det mesta till följd av överbelastning. En friidrottare som tränar utsätts för fler maxbelastningar än de som utövar andra idrotter. Det är intensiteten i träningen, snarare än den tid som läggs ned, som har störst betydelse för skaderisken. Ju högre träningsbelastning, desto större risk löper man att skada sig.
När olyckan är framme
En av de allra vanligaste typerna av skador inom friidrott är stukningar. När en stukning har skett är det viktigt att så snabbt som möjligt ge den skadade kroppsdelen tryck, och placera den i högläge. Börja vid tårna och linda ett bandage hårt runt foten. Håll sedan foten högt och vila i 20 minuter. Därefter lossar man på bandaget i en minut, för att sedan linda det runt foten igen, men inte lika hårt som gången innan. Om man följer denna procedur förhindrar man en blödning inne i foten.
Ungdomar i puberteten drabbas ofta av smärtor i knäna. Detta är för det mesta bara växtvärk, och det som hjälper bäst är att träna som vanligt. Om något moment gör extra ont bör man dock undvika det, och dessutom vara försiktigt med hoppträning. Styrketräning, framför allt av lårmusklerna, kan också hjälpa.
Smärta på framsidan av underbenen kan bero på benhinneinflammation, som kan bero på plötslig ansträngning utöver det vanliga, som när man tränat mer än vanligt. Precis som när det gäller smärtor i knät kan man träna de moment som inte gör ont, och undvika hoppträning.
Om man misstänker att man har skadat sig vid träning bör man konsultera en sjukgymnast. Många idrottsföreningar har goda kontakter med sjukgymnasterna på orten, och kan rekommendera någon som är lämplig.