
När norrmannen Andreas Thorkildsen erövrade OS-guldet i spjut i Beijing så tog han steget in i ett mycket exklusivt sällskap. Han blev nämligen den fjärde i OS-historien att försvara ett spjutguld på herrsidan. En av dem är dessutom svensk.
Det var en sensation då Andreas blev olympisk mästare i spjut för fyra år seden, bara 22 år gammal. Det kan man inte på något sätt säga om hans prestation i Beijing. För åren där emellan har han etablerat sig som en av världens främsta spjutkastare. Men triumfen var inte mindre imponerande för den sakens skull. Dels för att han erövrade guldet på ett mycket övertygande sätt och dels för att det är mycket ovanligt att försvara en olympisk titel i spjut.
Bara tre män har gjort det tidigare. Svensken Eric Lemming var den förste med sina segrar 1908 och 1912 (dessutom guld i spjut ”fristil” 1906 och spjut ”bästa hand” 1908). Finländaren Jonni Myyrä vann 1920 och 1924 och därefter fick man vänta i nästan 70 år tills Ján Zelezny presterade sin historiska guldtrippel i spelen 1992, 1996 och 2000. Och nu blev alltså Andreas Thorkildsen den fjärde i detta exklusiva sällskap.
Inte så underligt att IAAF på sin hemsida slog fast att norrmannen nu tagit steget upp i det yppersta elitskiktet i världens spjuthistoria.
I klass med idolen
Och i London om fyra år har Andreas möjlighet att kopiera Zelezny, sin stora idol och världens bäste spjutkastare genom tiderna.
– Om jag klarar att hålla min nivå är jag förhoppningsvis med och kämpar om guldet i London 2012. Att kunna tangera legendariske Zelezny är en dröm och en drivkraft. Men fyra år är ganska lång tid och mycket kan hända, säger 26-åringen ödmjukt.
Men på många sätt är Andreas redan i klass med spjutkungen. Han försvarade sin OS-titel och han övertog också tjeckens olympiska rekord. Zeleznys 90,17 från Sydney 2000 förbättrades med 40 centimeter. Därmed dök naturligtvis också frågan om världsrekordet upp då mästaren mötte ett stort medieuppbåd i Peking. Är Andreas mannen som klarar av att slå Zeleznys otroliga världsrekord på 98,48, som nu är inte mindre än tolv år gammalt?
– Dit är det alltför långt för mig i dagsläget. Men den dagen jag är god för att kasta 94 meter utan vind bör jag kanske uppsöka en arena där det blåser mycket. Till exempel Island …
Lika lättad som glad
Andreas Thorkildsen vill inte rangordna de två OS-gulden. De är lika mycket värda och de kom till under helt olika förutsättningar.
– För mig var det två helt skilda situationer 2004 och 2008. 2004 var jag ung och okänd, ingen förväntade sig något och jag hade allt att vinna. Nu var det raka motsatsen. Pressen var mycket större. Därför känner jag en lika stor lättnad som glädje över att ha klarat att vinna ännu en gång.
Men han trivs uppenbarligen bäst under press. Efter uppvisningen i ”Fågelboet” i Peking har hans mentala styrka och fantastiska tävlingsnerver definitivt blivit hans signum. För i OS-finalen tacklade han situationen mästerligt. Han hade övertaget på konkurrenterna från början till slut. Andreas framstod med iskall kyla och beundransvärd rutin, utstrålade stor auktoritet och lämnade aldrig någon tvekan om hem som var chefen i finalfältet.
Det säger allt att han svarade upp med sin bästa finalserie någonsin, då det gällde som mest. Han kastade längst av alla i de fem första omgångarna (är segern var klar avslutade han med ett kryss). Och segermarginalen på nästan fyra meter är den största i OS sedan Miklos Nemeth krossade konkurrenterna i Montreal 1976. Då Andreas i näst sista omgången fick till säsongens första 90-meterskast i världen, i den avgjort viktigaste tävlingen, satte han en stor och gyllene prick över i:et. Det var inte ens nödvändigt att kasta i sista omgången.
Presterar bättre under press
Redan några dagar före OS märkte man att kampen om medaljerna hade börjat. Ju mer den stora dagen närmade sig, ju mer steg spänningsnivån i kroppen.
– Och troligen blir jag bättre av det. Jag är beroende av lite nervositet och spänning, sa Andreas lugnande till spända norska journalister.
Det visade sig i högsta grad stämma! Åren i världstoppen har lärt honom att fokusera på de stora uppgifterna. OS-guldet i Aten förändrade hans tillvaro och de stora tävlingarna är hans drivkraft.
– I år har all planering varit inriktad mot två B – Bislett och Beijing. När man bestämmer sig för att något är viktigare än annat måste man ta konsekvenserna av det, säger han.
I efterhand kan man konstatera att han lyckades till 100 procent i bägge städer. På hemmaplan på Bislett i juni tog han också fram sina framstående tävlingsegenskaper. Det lutade åt en finsk dubbelseger men något sådant ville han inte vara med om. Publikfavoriten levde upp till förväntningarna och slog till med vinnarresultatet i tävlingens allra sista kast.
Något utöver det vanliga
– Helt fenomenalt, utbröt den norska förbundskaptenen Ketil Tømmernes efter maktdemonstrationen. Här bekräftar Andreas att han är helt unik. De egenskaper han visar upp är något som få andra norska idrottsmän och kvinnor klarar av, oavsett idrott.
Lika imponerad är Andreas tränare och främste supporter Åsmund Martinsen.
– Andreas är extra duktig på att ladda på rätt sätt. När trycket blir stort klarar han att inte spänna sig. Det är en väldigt bra tillgång att ha med sig. Den ger trygghet, understryker Martinsen.
– Bislett-segern var väldigt viktig för mig. Den gjorde det lättare att klara av den sista delen av resan mot Beijing, säger Andreas.
Där tog han sin femte raka mästerskapsmedalj sedan 2004 – tre guld och två silver har det blivit. Ett bevis på framstående tävlingsstyrka. Framstegen är onekligen stora sedan seniormästerskapsdebuten 2001. Då i Edmonton-VM blev den 19-årige och orutinerade spjutkastaren nummer 26 och allra sist (!) med 68,41.
Finslipar tekniken
Men det var en bra erfarenhet och samtidigt starten på en process som det i efterhand blev mycket goda resultat av. Och processen är förhoppningsvis inte slut.
För Andreas jobbar tålmodigt och systematisk vidare med att utveckla sig som spjutkastare. Två olympiska guld, EM-guld i Göteborg 2006 och två VM-silver till trots – han känner sig på långa vägar fullärd.
Först och främst fokuserar han på att förbättra sig tekniskt. Det är där han har mest att hämta. Fysiskt kan han knappast göra så mycket mer. När det gäller styrka, spänst, smidighet och snabbhet är han troligtvis på sin maximala nivå. På dessa områden handlar det ”bara” om att hålla kroppens prestationsförmåga uppe.
Gradvis har han byggt upp sig, lagt sten på sten, under ledning av Åsmund Martinsen. Han tog över tränaransvaret då Andreas flyttade till Oslo under VM-säsongen 2001, och det är han som har lett hela processen fram mot den enorma succén. Tillsammans utgör de ett team som kompletterar varandra mycket bra och har ett samarbete som är guld värt, bokstavligt talat.
La grunden med pappan
Före det hade pappa Tomm lagt en god grund hemma i Kristiansand, 25 mil sydväst om Oslo. I unga år var han själv spjutkastare på en ganska bra nationell nivå och gav sonen en bra vägledning när han började fatta intresse för spjutkastning i 11-årsåldern.
Talangen uppenbarade sig ganska fort och samarbetet med pappa resulterade i en jämn, fin och ytterst lovande utveckling. En radda norska åldersrekord talar sitt tydliga språk.
I sitt mödosamma arbete med att förädla talangen lämnade pappa Thorkildsen honom till Åsmund Martinsen som hämtat mycket kunskap och inspiration från utlandet.
– Självklart har jag läst mycket, men min kunskap om spjut har jag i huvudsak fått genom att prata med personer som kan mer ännu mer. Diskussioner med en mängd tränare och aktiva, bland annat Ján Zelezny och Steve Backley, har givit mig mycket, förklarar Martinsen.
– Det jag först och främst vill veta är tankarna bakom träningsupplägget. Jag vill förstå övningarna så bra som möjligt. Vad som är viktigast för kastaren. Hur han löser de olika arbetsuppgifterna, inte minst mentalt. Jag vill hela tiden sätta mig in i Andreas tankebanor. Tillsammans har vi utvecklat något som fungerar bra för honom.
Norsk-finsk samarbete
Framför allt har Åsmund Martinsen tillägnat sig sina framgångsrika träningsmetoder genom allt tätare kontakter med Finland. Det startade så smått 1994 och har utvecklat sig till ett tätt samarbete och nära vänskap med landslagstränaren Hannu Kangas och hans främsta adept Tero Pitkämäki.
– Vi är mycket tillsammans när vi är ute och reser och då pratar vi om allt möjligt, berättar Martinsen som menar att samvaron har stort värde för bägge parter.
Han betonar att förhållandet mellan de norska och finska spjutlägren präglas av stor öppenhet och respekt.
– I oktober förra året var både Andreas och jag på ett tränarseminarium i Finland. Jag höll ett föredrag om Andreas träning och Kangas ett om Teros. Andreas och Tero känner varandra väl men är ganska olika som personer.
– När det gäller träning finns det som bekant många vägar som bär till Rom. Andreas och Tero tränar till en del mycket olika men har ändå ganska lika testresultat. De når med andra ord målet på olika sätt.
Fick hjälp av Teros massör
Det betydelsefulla samarbetet kulminerade förra hösten när finländarna ”lånade ut” Pitkämäkis massör Pentti Niemi för att få bukt med de ryggproblem som Andreas drogs med hela säsongen 2007. Niemi sitter inne med stor spetskompetens, speciellt om hur musklerna fungerar i spjutkastning.
Han var till ovärderlig hjälp och överförde mycket värdefull kunskap till Andreas medicinska stab under den vecka han befann sig i den norska huvudstaden och behandlade det norska spjutesset.
Duellerna mellan de två rivalerna, men också de goda vännerna, Andreas och Tero, är också bland de mest fascinerande i dagens friidrottsvärld och något varje arrangör har på sin önskelista.
De fortsätter nästa år med VM i Berlin som det stora säsongsmålet. Där är Tero titelförsvarare – och Andreas i angreppsposition.
Det var som sagt två B det handlade om för norrmannen i år, Bislett och Beijing. Så blir det nästa år också – Bislett och Berlin.
För VM-guld saknas fortfarande på Andreas Thorkildsens meritlista. Zelezny har tre.
Ännu är han inte i samma klass som idolen. Men han närmar sig!
Jon Wiik
Andreas Thorkildsen
Född: 1 april 1982 i Kristiansand, Norge
Bor: I Oslo
Längd/vikt: 190 cm/88–90 kg
Klubb: Kristiansand IF
Gren: Spjut
Tränare: Åsmund Martinsen
Civilstatus: Sambo med Christina Vukicevic
Familj: Pappa Tomm, mamma Bente och bror Christian samt sambon Christina Vukicevic (landslagslöpare på 100 m häck)
Personligt rekord: 91,59 (Bislett 2006). Sexa på genom-tiderna-bästa-listan.
Meriter: OS-guld 2004 och 2008, VM-silver 2005 och 2007, EM-guld 2006. Rankade som världens bästa spjutkastare 2004 och 2006. Vann World Athletics Final 2006. Fem guld i norska mästerskapen. Har norska rekordet med 91,59 (2006) och världensrekordet för juniorer med 83,97 (2001).
Manager: Daniel Wessfeldt
Hemsida: www.athorkildsen.com
1999 72,11
2000 77,48
2001 83,87
2002 83,43
2003 85,72
2004 86,50
2005 89,60
2006 91,59
2007 89,51
2008 90,57
Andreas Thorkildsen har gjort 40 tävlingar över 85 meter. De sex senaste kom under OS-säsongen 2008 då han också gjorde två av sina fem tävlingar över 90.
DNG = DN Galan, WAF = World Athletics Final (GP-finalen).
91,59 1 Oslo 2.6.06
90,57 1 Beijing 23.8.08 OS
90,34 1 Roma 14.7.06
90,28 1 Zürich 29.8.08
90,13 1 Doha 12.5.06
89,78 1 Stockholm 25.7.06 DNG
89,60 2 Monte Carlo 10.9.05
89,51 1 Zürich 7.9.07
89,50 1 Stuttgart 10.9.06 WAF
89,49 1 Stockholm 7.8.07 DNG
88,78 1 Göteborg 9.8.06 EM
88,61 2 Osaka 2.9.07 VM
88,36 1 Roma 13.7.07
87,79 3 Oslo 15.6.07
87,75 3 Berlin 4.9.05
87,73 1 Oslo 6.8.08
87,66 3 Oslo 29.7.05
87,64 1 Odense 24.6.07
87,59 1 Doha 9.5.08
87,43 1 Berlin 3.9.06
87,36 1 Stockholm 22.7.08 DNG
87,34 2 Kuortane 3.6.07
87,17 1 Athina 17.9.06
86,97 1 Brüssel 25.8.06
86,82 2 Kuortane 26.6.05
86,55 Q Göteborg 7.8.06 EM
86,50 1 Athina 28.8.04 OS
86,39 1 Doha 11.5.07
86,28 2 Paris, St. Denis 6.7.07
86,18 2 Helsinki 10.8.05 VM
86,14 2 Brüssel 14.9.07
86,13 2 Brüssel 26.8.05
85,80 2 Kuortane 24.6.06
85,72 1 Ventspils 14.6.03
85,44 3 Zürich 19.8.05
85,29 2 Paris 1.7.05
85,19 2 Berlin 1.6.08
85,18 2 Zürich 18.8.06
85,06 2 Stuttgart 23.9.07 WAF
85,02 1 Oslo 30.7.06